Samla ihop.

Dagar som är spretiga, förlorar lätt glans. Dagar som rullar på, tappar snart fart. Dagar som däremot saktar in, samlas ihop och skalas av, ger större rum att kliva in i. Nya vyer att upptäcka och djupare bottnar att landa på.

Att samla ihop är att släppa taget om det som spretar. Det är att utkristallisera vad som är allra viktigast, oavsett vad som var mest väsentligt igår och vad som borde vara viktigast i dag. Det är att lyssna på musiken som talar starkast – till just mig – och att sedan följa dessa toner. Det är att säga nej till begränsande former och ja till öppna och livgivande fält.

Att skala av är att klippa trådar till det som spretar. Att välja bort, istället för att välja till. Att ha tillit till att det stora vägleder, så fort det lilla bortprioriteras. Att våga tomhet – för enkelhetens skull. Att skala av är att rensa ogräs i både inre och yttre trädgårdar och hitta dagliga ritualer som säkerställer att trädgårdarna förblir välskötta och önskvärda att spendera tid i.

Med en inre trädgård som blommar, behöver man inte resa bort för att uppleva stort. Man behöver inte yviga gester eller färgsprakande tillställningar, det allra vackraste bor ändå alltid inuti. Med ett inre som berikar, blir yttre upplevelser endast som garnering på tårtan. Trevligt, men inte nödvändigt.

Ett nu som glimmar, ger en morgondag med hopp. En dag som samlas ihop, ger konturer till nattens sömn. En människa som tar modiga och rakryggade kliv, kan inte undgå att få uppleva dagens glans, vackra inre och yttre vyer och djupa och starka bottnar och rötter.